Varje barns bästa är utgångspunkten
När två barn har olika inställning till umgänge uppstår ofta en av de mest komplexa situationerna inom familjerätten. Många föräldrar utgår från att domstolen kommer att fatta ett gemensamt beslut för båda barnen, men verkligheten är betydligt mer nyanserad.
I en vårdnadstvist är utgångspunkten inte föräldrarnas rätt till barnen och inte heller att syskon alltid ska behandlas identiskt. Utgångspunkten är barnets bästa, och det innebär att varje barn ska bedömas utifrån sina egna behov, sin egen relation till föräldrarna och sin egen vilja.
Varför tycker barnen olika?
Domstolen försöker förstå varför barnen tycker olika. Om ett barn längtar efter umgänge medan det andra motsätter sig kontakt är det sällan själva skillnaden i vilja som är problemet. Den verkliga frågan är vad som ligger bakom den.
Två syskon kan ha levt i samma familj men ändå ha helt olika erfarenheter av en förälder. Det ena barnet kan ha haft en nära och trygg relation medan det andra har upplevt konflikter, besvikelser eller otrygghet. Domstolen och familjerätten försöker därför gå bakom barnets uttalade vilja för att förstå den bakomliggande orsaken.
Barnets vilja har stor betydelse
I dagens rättstillämpning tillmäts barnets vilja stor betydelse, särskilt när barnet har uppnått en sådan ålder och mognad att det kan anses uttrycka en självständig uppfattning. Det betyder inte att barnet själv bestämmer, men i praktiken är det mycket svårt att genomdriva ett umgänge mot ett äldre barns starka och konsekventa vilja.
Domstolar är medvetna om att ett framtvingat umgänge riskerar att skapa ytterligare skador i relationen och i vissa fall även påverka barnets psykiska välmående negativt.
Motstånd och eventuell påverkan
Samtidigt måste man vara medveten om att domstolen inte automatiskt accepterar ett barns motstånd. Om det finns indikationer på att barnet har utsatts för påverkan från den andra föräldern kommer detta att granskas noggrant.
I många vårdnadstvister förekommer anklagelser om att en förälder har påverkat barnet att ta avstånd från den andra föräldern. Domstolen måste då försöka skilja barnets egen vilja från eventuell påverkan. Det är dock viktigt att förstå att även om påverkan förekommit kan ett barns motstånd med tiden bli så starkt och så verkligt att det inte längre går att bortse från det.
Syskon kan få olika umgängesordningar
En fråga som ofta uppkommer är om syskon kan få olika umgängesordningar. Svaret är ja. Det förekommer regelbundet att ett barn har ett fungerande umgänge medan ett syskon inte har det.
Domstolen ser naturligtvis ett värde i att syskon får fortsätta dela erfarenheter och upprätthålla sin relation till båda föräldrarna, men detta intresse får inte gå före det enskilda barnets bästa. Om domstolen kommer fram till att ett barn mår bra av umgänge och det andra inte gör det kan resultatet bli två olika lösningar.
Barnens ålder spelar roll
I min erfarenhet som familjerättsjurist är barnens ålder ofta avgörande. Om vi exempelvis talar om två tonåringar där den ena vill träffa sin pappa och den andra vägrar, kommer domstolen normalt att lägga stor vikt vid båda barnens egna uppfattningar.
Om barnen däremot är yngre blir utredningen kring orsakerna betydligt viktigare än själva viljeyttringen.
Domstolen gör en helhetsbedömning
Det är också viktigt att förstå att en vårdnadstvist inte avgörs genom en enda faktor. Domstolen gör alltid en helhetsbedömning. Ingen enskild omständighet är ensam avgörande. Man tittar på:
- Barnens relation till respektive förälder.
- Föräldrarnas omsorgsförmåga.
- Eventuella konflikter.
- Barnens behov av stabilitet och kontinuitet.
- Risker för att barnen far illa.
- Barnens egna önskemål.
Vad jag skulle vilja veta
Om jag skulle bedöma ett sådant mål professionellt skulle jag vilja veta:
- Barnens exakta åldrar.
- Hur länge den ena har motsatt sig umgänge.
- Hur starkt motståndet är.
- Vad familjerätten har kommit fram till i sina samtal med barnen.
- Om det finns någon dokumentation som förklarar barnets inställning.
Individuella behov kan ge olika lösningar
Den viktigaste insikten är dock att domstolen inte frågar sig vad som är rättvist mellan föräldrarna eller ens mellan syskonen. Domstolen frågar sig vad som är bäst för varje enskilt barn.
Därför kan två barn i samma familj mycket väl få olika lösningar när det gäller umgänge, om det är det som bäst tillgodoser deras individuella behov och intressen. Det är också den utveckling vi ser allt tydligare i dagens praxis, där barnets egen röst och barnets individuella situation ges en allt större betydelse.