Skriftlig kommunikation mellan föräldrarna
Sms, e-post och meddelanden i appar blir ofta centrala eftersom de visar hur föräldrarna faktiskt kommunicerar. Domstolen tittar på om det finns vilja till samarbete, eller om tonen präglas av konflikt, misstänkliggöranden eller hinder i kontakten med barnet. Ofta säger kommunikationen mer om föräldraförmågan än det parterna själva anför i rättssalen.
Vittnen
Vittnesuppgifter kan ha betydelse, men domstolen är försiktig med vittnen som har stark koppling till någon av parterna. Oberoende personer, till exempel skolpersonal eller behandlande kontakter, kan få större tyngd.
Dokumentation av vardagen
Dokumentation av hur umgänget fungerat över tid, mönster av uteblivna hämtningar eller lämningar och hur ansvarsfördelningen sett ut i praktiken används för att förstå stabilitet och omsorgsförmåga – snarare än enstaka händelser.
Inspelningar, bilder och medicinska underlag
Inspelningar, bilder och andra tekniska bevis bedöms alltid med försiktighet, eftersom domstolen tittar på sammanhanget kring materialet. Medicinska underlag, till exempel från BUP eller andra vårdkontakter, kan få stor betydelse om de rör barnets mående och behov.
Barnets egen berättelse
Barnets vilja kan beaktas men är aldrig ensam avgörande. Domstolen bedömer om uppfattningen är fri från påverkan och hur moget barnet är att förstå situationen.
Helheten avgör
Det avgörande är sällan ett enskilt bevis, utan helheten: mönster över tid, hur samarbetet fungerar, hur stabil vardagen är och vilken lösning som långsiktigt ger barnet trygghet.